Home

Nyckelorden

EG-rätten

I strikt mening består EG-rätten (gemenskapsrätten) av fördragen och de rättsakter som med stöd av fördragen har antagits av gemenskapens institutioner.

I vidare mening rör det sig också om allmänna rättsprinciper, domstolens rättspraxis, internationella konventioner och avtal samt avtal som slutits mellan medlemsstaterna i syfte att tillämpa fördragen.

Dessutom ingår dessa rättsregler i det som kallas gemenskapens regelverk.

Se också

Gemenskapens regelverk

Ekonomisk och social sammanhållning

Ekonomisk och social sammanhållning är ett uttryck för solidariteten mellan Europeiska unionens medlemsstater och regioner. Den främjar en balanserad och hållbar utveckling, minskade strukturella skillnader mellan regioner och länder samt stöder lika möjligheter för alla medborgare. I praktiken uppnås detta genom en rad finansiella åtgärder, särskilt genom strukturfonderna.

Ekonomiska och monetära unionen (EMU)

Ekonomiska och monetära unionen (EMU) betecknar en process som har inrättats genom Maastrichtfördraget för införande av euron och därefter för stabilitet och tillväxt.

Se också

Stabilitets- och tillväxtpakten

Ekonomiska och sociala kommittén

Ekonomiska och sociala kommittén bildades 1957 för att företräda olika ekonomiska och sociala gruppers intressen. Den består av 222 ledamöter uppdelade i tre grupper: arbetsgivare, arbetstagare och företrädare för särskilda verksamheter (jordbrukare, hantverkare, små och medelstora företag och industrier, fria yrken, konsumentföreträdare ...). Ledamöterna utses för fyra år med möjlighet till förlängning genom enhälligt beslut av rådet.

Kommittén rådfrågas före antagandet av ett stort antal rättsakter om frågor som rör den inre marknaden, utbildning, konsumentskydd, miljö, regional utveckling och sociala frågor. Efter det att Amsterdamfördraget har trätt i kraft skall Ekonomiska och sociala kommittén rådfrågas i ett större antal frågor (ny sysselsättningspolitik, nya bestämmelser beträffande sociala frågor, folkhälsofrågor och jämställdhet). Den kan även avge yttranden på eget initiativ.

Enhällighet

För de beslut som fattas i rådet betecknar enhällighet nödvändigheten av att uppnå samtycke från de röstande staterna, att någon eller några stater avstår från att rösta påverkar inte enhälligheten. Rådet beslutar i allmänhet enhälligt i frågor som gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (kallad "andra pelaren") och politiken för polissamarbete och straffrättsligt samarbete (kallad "tredje pelaren"), men också när det gäller skattebestämmelser och kulturfrågor (första pelaren).

Se också

Europeiska unionens råd
Kvalificerad majoritet
Europeiska unionens pelare
Gemenskapsmetod och mellanstatlig metod

Europa "à la carte"

Liksom för ett Europa "med variabel geometri" avses med Europa "à la carte" en differentierad integrationsmodell. Medlemsstaterna skulle som från en meny kunna välja på vilka politiska områden de vill medverka samtidigt som de behåller ett minimalt antal gemensamma mål.

Se också

Gemensam institutionell ram
Närmare samarbete
Inre kärna

Europa i flera hastigheter

Med Europa "i flera hastigheter" avses samma begrepp som Europa "med variabel geometri" men det innebär att de medlemsstater som inte i ett första skede har valt att ansluta sig till de stater som arbetar för en mer långtgående integration senare kan ansluta sig till dem.

Se också

Gemensam institutionell ram
Inre kärna

Europaparlamentet

I Europaparlamentet samlas företrädare för Europeiska unionens 370 miljoner medborgare. Sedan 1979 utses de genom allmänna direkta val. Parlamentets 626 platser fördelas mellan medlemsstaterna i enlighet med befolkningens storlek och korrigeras till förmån för de minst befolkade länderna.

Europaparlamentets huvudsakliga uppgifter är följande:

  • Det deltar tillsammans med rådet i lagstiftningsprocessen på olika villkor, ofta i egenskap av medlagstiftare.
  • Det övervakar unionens verksamhet genom att godkänna utnämningen av Europeiska kommissionen (och genom att den kan lägga fram misstroendevotum mot densamma) och genom de skriftliga och muntliga frågor parlamentsledamöterna kan ställa till kommissionen och rådet.
  • Det delar budgetbefogenheterna med rådet genom att godkänna den årliga budgeten, göra den verkställbar genom underskrift av dess ordförande och kontrollera dess genomförande genom omröstning om ansvarsfrihet för kommissionen.

Europaparlamentet får tillsätta tillfälliga undersökningskommittéer för att undersöka gemenskapsinstitutionernas och medlemsstaternas verksamhet vid tillämpningen av gemenskapsrätten.

Europaparlamentets ledamöter väljs från nationella eller regionala listor, allt efter land.

Se också

Godkännande av kommissionen
Nationella parlament

Europeiska gemenskapen

Europeiska gemenskapen upprättades genom Maastrichtfördraget och ersatte Europeiska ekonomiska gemenskapen. Den omfattar bland annat följande områden: jordbruk, tullunionen, miljön, transporter, konkurrensfrågor, fri rörlighet för personer, konsumentskydd, den monetära politiken, den gemensamma handelspolitiken osv. Dessa politikområden utgör tillsammans den så kallade första pelaren (eller gemenskapspelaren). Denna pelare omfattar inte den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken eller polissamarbete och straffrättsligt samarbete för vilka andra bestämmelser gäller.

Se också

Europeiska unionens pelare
Gemenskapsmetoden och det mellanstatliga samarbetet

Europeiska kommissionen

Europeiska kommissionen är en institution som har befogenhet att ta initiativ, genomföra, förvalta och kontrollera. Den företräder gemenskapens allmänna intresse.

Kommissionen skall bestå av ett kollegium med 20 oavhängiga ledamöter (två från Frankrike, Förenade kungariket, Italien, Spanien och Tyskland och en ledamot från vart och ett av de övriga

medlemsländerna) varav en ordförande och två vice ordförande. Kommissionen utses för en tid av fem år i samförstånd mellan medlemsstaterna och skall godkännas vid en omröstning i Europaparlamentet, som den ansvarar inför. Kommissionärskollegiet biträds i sitt arbete av en administration som består av generaldirektorat och specialiserade avdelningar vars personal huvudsakligen finns i Bryssel och Luxemburg.

Se också

Kommissionens sammansättning
Godkännande av kommissionen

Europeiska kommissionens ordförande

Medlemsstaternas regeringar nominerar i samförstånd den person som de vill utse till kommissionens ordförande. Denna nominering skall godkännas av Europaparlamentet.

Därefter skall medlemsstaternas regeringar i samförstånd med den nya ordföranden nominera de övriga personer som de vill utse till ledamöter av kommissionen. Ordföranden fastställer de politiska riktlinjerna för kommissionens uppdrag och beslutar om fördelningen av uppgifter inom kollegiet liksom eventuella förändringar av dessa uppgifter under mandatperioden.

Se också

Europeiska kommissionen
Kommissionens sammansättning
Godkännande av kommissionen

Europeiska rådet

Europeiska rådet som samlar stats- och regeringscheferna i Europeiska unionens medlemsstater samt Europeiska kommissionens ordförande inrättades genom den avslutande kommuniké som utfärdades vid toppmötet i Paris i december 1974. Dessförinnan, från 1961 till 1974, var det praxis att hålla europeiska konferenser på hög nivå. Europeiska rådets existens fick rättsligt erkännande genom Enhetsakten men officiell status först genom Fördraget om Europeiska unionen. Europeiska rådet möts minst två gånger om året. Europeiska rådet ger Europeiska unionen de politiska impulser som behövs för dess utveckling och fastställer allmänna politiska riktlinjer för denna utveckling.

Se också

Regeringskonferensen

Europeiska unionen

Europeiska unionen uppstod ur Maastrichfördraget 1993. Detta fördrag markerar "en ny fas i processen för att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken". Det bygger på tre "pelare": den första omfattar de "traditionella" gemenskapsfrågorna (gemensamma jordbrukspolitiken, transport, inre marknad etc.), den andra den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den tredje polissamarbete och straffrättsligt samarbete. De andra och tredje pelarna skiljer sig från den första genom de bestämmelser som skall tillämpas för dem.

Se också

Europeiska unionens pelare
Gemenskapsmetod och det mellanstatlig metod

Europeiska unionens pelare

I gemenskapssammanhang hänvisar man till de tre pelarna i Fördraget om Europeiska unionen för att ange de tre kategorier mellan vilka fördelas de olika områden inom vilka unionen ingriper i olika hög grad och på olika sätt.

  • Den första pelaren: Gemenskapsdimensionen som överensstämmer med bestämmelserna i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, EKSG och Euratom: unionsmedborgarskap, gemenskapens politik, den ekonomiska och monetära unionen osv.
  • Den andra pelaren: Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken som omfattas av avdelning V i Fördraget om Europeiska unionen.
  • Den tredje pelaren: Polissamarbete och straffrättsligt samarbete som omfattas av avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen.

Skillnaden mellan de tre pelarna rör i huvudsak de bestämmelser som gäller för dem.

Den första pelaren faller under gemenskapsmetoden, den andra och den tredje pelaren faller under den så kallade mellanstatliga metoden.

Se också

Gemenskapsmetod och mellanstatlig metod
Gemensam institutionell ram
Göra till gemenskapsfråga

Europeiska unionens råd

Europeiska unionens ministerråd är Europeiska unionens viktigaste beslutsfattande institution. Det består av de ministrar från de 15 medlemsstaterna som är ansvariga för de frågor som står på dagordningen för ett visst möte: utrikesärenden, jordbruk, industri, transport osv. Ordförandeskapet i rådet utövas av varje medlemsstat i sex månader åt gången. Besluten förbereds av Ständiga representanternas kommitté (Coreper), som företräder medlemsstaterna, biträdd av arbetsgrupper bestående av tjänstemän från de nationella förvaltningarna. Coreper verkställer även de uppdrag som rådet ger.

Rådet beslutar med kvalificerad majoritet eller enhällighet i enlighet med den rättsliga grunden för den rättsakt som skall antas. Inom Europeiska gemenskapen gäller oftast bestämmelsen om kvalificerad majoritet.

I procedurfrågor fattas besluten med enkel majoritet.

Se också

Europeiska gemenskapen
Kvalificerad majoritet
Ordförandeskapet i unionen (det rullande ordförandeskapet)
Enhällighet