Home

Nyckelorden

Maastrichtfördraget

Maastrichtfördraget undertecknades den 7 februari 1992 och trädde i kraft den 1 november 1993. Det förenar inom samma enhet - som kallas Europeiska unionen � gemenskaperna, den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken liksom samarbetet i rättsliga och inrikes frågor (RIF). Det inför den ekonomiska och monetära unionen (EMU) med en enhetlig valuta (euro). Dessutom stadfäster det begreppet unionsmedborgarskap och föreskriver ett utökat deltagande av Europaparlamentet i lagstiftningsförfarandet genom att medbeslutandeförfarandet (rådet/parlamentet) skall användas i en rad frågor.

Medbeslutandeförfarandet

Medbeslutandeförfarandet infördes genom Maastrichtfördraget. Det ger parlamentet befogenheter att anta instrument tillsammans med rådet. I praktiken innebär detta förfarande att parlamentets lagstiftande befogenheter stärks på följande områden:

arbetskraftens fria rörlighet, etableringsrätt, tjänster, den inre marknaden, utbildning, folkhälsa, konsumentpolitik, transeuropeiska nät, miljö, kultur och forskning.

Genom Amsterdamfördraget utsträcks medbeslutandeförfarandet till fler frågor som den sociala utslagningen, folkhälsan eller kampen mot bedrägerier som riktar sig mot Europeiska gemenskapens ekonomiska intressen.

Se också

Europeiska unionens råd
Europaparlamentet

Möjlighet att ansluta sig

Begreppet möjlighet att ansluta sig gör det möjligt för en medlemsstat som beslutat sig för att inte delta i åtgärder som föreskrivs i fördragen att när som helst ändra sin ståndpunkt. Det finns till exempel en särskild ordning för Danmark i EG-fördraget när det gäller avdelning IV i fördraget som rör visering, asyl, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer. Denna undantagsordning kan när som helst upphöra att gälla för Danmark om det danska folket uttalar sig för detta.