|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
![]() |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Nyckelorden
Balansen mellan institutionerna och demokratisk legitimitet Ursprungligen hade rådet ensamt befogenhet att anta rättsakter medan Europaparlamentet endast hade en rådgivande befogenhet. Maastrichtfördraget stärkte den demokratiska legitimiteten inom det institutionella systemet genom att utöka Europaparlamentets lagstiftande befogenheter och även dess befogenheter när det gäller att nominera och kontrollera kommissionen. Inom ramen för reformen av institutionerna försöker man genom Amsterdamfördraget skapa balans mellan institutionerna för att säkerställa en mer demokratisk fördelning av befogenheterna och föra de europeiska medborgarna och de nationella parlamenten närmare beslutsprocessen. Bland förändringar genom Amsterdamfördraget kan följande nämnas: Se också
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |